Enligt folk som bor i området så är det lite eftersäsong nu så inte riktigt så mycket folk i Nationalparken men vi bestämmer oss ändå att göra som vi brukar, vara på plats tidigt och det gjorde vi rätt i. Vi hade stora förväntningar på hur det skulle se ut och kännas att komma dit. Vi blev INTE besvikna <3

Parkerade bilen och tog en buss som transporterar folk (om man vill annars kan man köra runt själva) i området. Vi åkte 5 km till Bright Angel och gick tillbaka till bilen. Tänkte det tar ju inte så lång tid men vi är fortfarande en bra bit över havet (2438 m) så det känns och om man dessutom ska stanna och insupa varje underbar vy, varje meditations tillfälle, varje känsla av att ju längre vi och tiden går desto närmre slutet av dagen kommer vi. Man vill aldrig att det ska ta slut. Lugnt, tyst, lite människor och alldeles underbart.

Ja sedan var det det här med Leif då som måste ut på varje avsats och tramsa. Det killar i benen bara jag tänker på det. Jag var nöjd med att jag vågade krypa ut till en avsats och sitta där. Njöt faktiskt så länge jag inte tittade ner.

Sluta Leif!!!! Det där är inte roligt!! Eller jo, lite faktiskt såhär i efterhand.

[Bild]

Japp, vi gjorde helt rätt för fy f... vad folk och vilket levande när vi kom tillbaka till Visitor Center lite senare på dagen där vi lämnat bilen.
Somnar med ett stort leende på läpparna, en underbar känsla i kroppen och ett fantastiskt minne för livet <3